Föremål

Dalahästen

2010-03-30 20:06 #0 av: ErikaLindblom

Från att ha varit enkla leksaker av trä till en av de viktigaste och mest kända symbolerna för Sverige och svensk allmogekonst. Detta är dalahästens historia.

De allra första hästarna kom till Sverige omkring år 2000 f.Kr tillsammans med Stridsyxefolket, ett folkslag som lärt sig konsten att tämja de kraftfulla varelserna. Hästen blev genast högt värderad som transportmedel och en symbol för styrka, mod, trofasthet, vishet och värdighet. Hästen blev även en symbol för mystik och blivit något av ett heligt djur.

Magin och mystiken kring Dalahästen har fått människor att återskapa den i alla tider. Man kan bland annat finna avbidningar av hästar på gamla grottmålningar och hällristningar. Det var dock först under 1700-talet som föregångaren till vår tids dalahäst föddes i det vackra Dalarnas djupa skogar. Efter sina långa slitsamma arbetspass i skogen brukade arbetarna sitta framför brasorna i sina små timmerkojor och tälja leksaker åt barnen. Att det blev en häst var fullt naturligt. Hästar var en trogen vän, ovärderlig i det dagliga arbetet och livet. Fortfarande finns det en del av dessa tidigt snidade hästar bevarade på museer och i privata samlingar.

 

häst1.jpg     hst_gammal.jpg

Under 1800-talet blev det vanligt att måla hästar med blommönster. Man var inspirerad av målningarna på möbler och innerväggar. De som färdades genom landet för att sälja produkter som korgar, laggkärl och slipstenar tog också med sig dalahästar, och då användes de främst som betalningsmedel för mat och husrum. Hästarna såldes från några av byarna runt Mora så tidigt som under första halvan av 1800-talet och då från Bergkarlås, Risa, Vattnäs och Nusnäs. I dag är tillverkningen mest koncentrerad till Nusnäs.

RIMG5633-1417544621.jpg

Man skulle kunna säga att fattigdomen i Sverige var av stor betydelse för tillverkningen av dalahästar. Ett exempel på detta var familjen Olsson i Nusnäs, till vilken de båda bröderna Nils och Jannes hörde. Familjen var fattig och barnen måste snida hästar direkt efter skoldagens slut. När bröderna var 13 och 15 år gamla år 1928, startade de en liten fabrik och tog då upp det gamla hantverket på allvar. De tog ett lån på 400 kronor för att köpa en egen bandsåg. Vid detta tillfälle grät deras mor av oro och undrade hur de skulle kunna betala en sådan oerhörd summa.

Det var egentligen inte förrän vid Världsutställningen 1939 i New York som dalahästen blev världsberömd. Den svenska utställningsarkitekten fick en idé. Man kunde ju placera en gigantisk dalahäst utanför den svenska paviljongen! Vilket blickfång den skulle bli. Det blev succé. Världspressen sände hem fotografier och artiklar om den förunderliga hästen och under året efter utställningen gjordes ungefär 20 000 dalahästar, en imponerande summa på den tiden, för att skeppas över till New York.

Dalahast%20Traditional%20Colors40.jpg

Isag är dalahästen en av de viktigaste symbolerna för Sverige och i synnerhet för traditionell svensk allmogekultur.

Anmäl
2010-03-30 20:34 #1 av: AndersE

Trevlig artikel!

Dalahästen har verkligen blivit en fantastisk symbol.

Själv är jag skåning. Vi har mindre skog och mer lera så här blev leksakerna inte täljda hästar utan drejade lergökar...

 


Anmäl
2010-03-30 20:49 #2 av: Maria

Jättefin artikelGlad

Jag har varit i Nusnäs och tittat på tillverkningen.

Jag har även två andra dalahästar som ser lite annorlunda ut i utformningen. En är gul och har lite mer "hästformer", Den andra är grå och har smala ben. Tyvärr minns jag inte orten de kommer ifrån.

Någonstans har jag för mig att den gula kallas för "Leksandshästen" men det kan vara fel.

/Maria

 

Anmäl
2010-03-31 18:49 #3 av: Linnea

Jag har också sett tillverkningen nån gång när jag var liten. Jag har själv ett antal, en svart som jag köpte i Nusnäs och flera röda som jag ärvt av farmor.

Skynda långsamt så går det fortare
Sajtvärd på
Fälttävlan

Anmäl
2010-03-31 18:57 #4 av: SaraC

Jag har också varit i Nusnäs några gånger.

Farmor och farfar hade två stora hästar som jag och min syster jämt red runt på när vi var små. Med ridhjälmar och allt Flört 

Har flera stycken röda, en svart och en vit hemma. Samt en fejk med blommor. När jag var yngre fick jag ofta en häst vid skolavslutningar och liknande, med namn och datum på, och jag kommer ihåg att jag tyckte det var så tråkigt att få dessa. Men nu älskar jag mina hästar Glad

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-03-31 19:23 #5 av: ErikaLindblom

Tyvärr har inte jag varit i Nusnäs, trots att jag bott i Dalarna hela mitt liv. Jag skulle dock vilja åka dit när tillfälle ges.

#4

Vilken trevlig tradition att få en dalahäst vid skolavslutningar. Ett verkligt minne! Jag skrattade när jag läste om de två stora hästarna som du och din syster red på. Min mamma och pappa har en stor dalahäst som jag också brukade "rida" på.

Anmäl
2010-03-31 20:28 #6 av: NaimaG

Har alltid varit fasschinerad av dalahästen så denna artikel var riktigt bra. Glad

Anmäl
2010-04-02 13:45 #7 av: LinaK

#4 Så ska det låta! Flört Är man en riktig dalkulla så är man Tungan ute

Jag älskar dalahästar, vi har en här hemma som sambon har vunnit när han utförde någon sport där i Dalarna (han är dalmas) Svärmor har flera hästar, några riktigt gamla. Ska fotografera dom tror jag Glad

// Lina - VärdBichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se

Anmäl
2010-04-02 19:53 #8 av: SaraC

#5 Gör det, det är mysigt där uppe. Massor med annat vackert hantverk att kika på också.

Haha, jag vet inte om farmor och farfar var lika imponerade av vår framfart på parkettgolvet Flört

#7 Haha, ja men självklart!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-04-06 01:24 #9 av: Helajna

Åh!
Som inbiten (dala)-kulla är ju detta underbart trevlig läsning !:D
Tyvärr gilar inte min sambo dalahästar, så i hemmet har jag inte många:(
Men samlar istället på smycken med dalahästar ;)
Eller samlar kan man inte kalla det än för har bara ett armband och ett halsband (äkta handmålat från Nusnäs) än så länge, men mer kommer;)
Tycker det är lite roligt då jag, trotts att jag inte kommer att flytta tillbaka är stolt över mitt ursprung.

jag var i Nusnäs och såg tilvlerkningen då jag var liten, men har planer på att försöka åka dit  snart iegn :)


Anmäl
2010-04-07 14:04 #10 av: ErikaLindblom

#9

Idag finns det så många olika typer av dalahästar att man inte behöver hålla sig till de traditionella. En Ludvikahäst kanske inte skulle sitta helt fel?

Anmäl
2010-04-08 00:17 #11 av: Helajna

Sant, men han gillar de inte alls ;)
i så fall hellre de traditionella:P

Ludvikahäst borde jag införskaffa :)


Anmäl
2010-04-10 02:09 #12 av: SaraC

Vad många dalkullor vi var här då, vart bor ni alla? Glad

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-04-10 19:53 #13 av: Helajna

Jag bor i Uppsala sedan 4,5 år.
Men är född och uppväxt i Ludvika i Dalarna :)


Anmäl
2010-04-13 13:20 #14 av: ErikaLindblom

Jag är både född, uppvuxen och bosatt i Ludvika:)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.